sslup

När vi var i Thailand med min släkt bodde vi i ett område med vanliga Thailandare och massa svenskar, tyskar och så vidare... En kväll åkte vi tuktuk in till "centrum" för att äta på en restaurang. Vi hamnade på ett ställe där det vart restaurang i deras hem super mysigt. Det var alltså en familj som lagade maten. Mamma och syster gjorde maten och lilla sonen serverade dricka till oss. Pojken hette ouh! men han var absolut inte lik någon i familjen. Och vi satt länge och tänkte på det till mamman satte sig och pratade med oss och berätta att hon tagit hand om ouh! sen tsunamin. Under tsunamin så dog hela ouh:s familj så sjukt hemsk men nu har han det bra hos sin "nya familj". Men det sorgliga är att ouh! kommer ihåg när alla dog och hur det gick till och hur ensam han var . den enda han hade kvar var hans hund som blev blind på båda ögonen. Så det är bara ouh! som får klappa och hålla i honom för annars blir han rädd. han känner av ouh! genom lukt och hur han rör vid hunden.

Ouh! var en sån pojke jag skulle viljat ta med hem som fadder barn. Saknar honom sjukt mkt och jag undrar hur han har det.

här kommer en bild på honom! :)