sslup

Tänkte att jag ska ta upp bloggen igen, då det händer en del förändringar i livet just nu.

Jag är gravid och är nu i 21+6 vilket är lite mer än halva tiden. Och denna tid har varit från toppen bra till en barg och dalbana. Därför tänkte jag att jag ärligt varje vecka ska berätta hur det känns, vad för tankar som snurrar i skallen och aa hur jag upplever MIN graviditet. 

 

Om jag ska beskriva hur jag mått från vecka 3 (jag vet super tidigt) tills nu lite kortfattat.

Vecka 3 tog jag mitt graviditetstest som visade gravid 1-2. vilket betyder att jag va i vecka 3. Det visade alltså positivt innan jag mensen ens va sen. 
Jag va hemma sjuk under den veckan och jag tog graviditetstestet på morgonen då morgon urinet är bäst. och ja när det väl stod gravid hur reagerade jag?! aså jag trodde inte det var sant. Blev super glad samtidigt som jag tänkte liksom shit aså nu jäklar är jag gravid. Hur ska jag säga till jocke? ska jag vänta tills han kommer hem på kvällen eller ska jag skicka bild på den?! hur kommer han reagera? 
Iaf så bestämde jag mig att jag skulle vänta tills han kom hem från jobbet, vilket kändes som en evighet. Men det kändes bäst att berätta liksom hemma. 
Han blev som jag hade trott jätte glad men va så gullig och hade super många olika frågor om det mesta med bar. De första nätterna efter att jag visste att jag va gravid hade jag så outhärdliga smärtor i magen. Sov ingenting på nätterna och jag ringde 1177 och frågade varför jag hade det så och då sa dom att jag skulle boka tid hos en gyn för att göra ultraljud och kolla så inte bebisen växer utanför livmodern. Men så var det inte. Allt såg fint ut och som jag trodde fanns det en liten bebis där. (på detta ulraljud såg den ut som en liten spermie).

 

sen fram till vecka 10 mådde jag bara bra men va så spänd ville bara berätta för alla men ville samtidigt vänta med att berätta för dom närmsta tills vecka 12 då man är förbi den första (riskperioden för missfall). 

Vid den här tiden hade jag också varit och skrivit in mig hos barnmoskan.

Sen började den eviga väntan på att få gå på utrajud och se vår lilla bebis. Och det var inte förrän vecka 19. 

När vi väl va där va vi så spända, vi skulle få se vår bebis. och hur mår vår bebis? vem är vår bebis? vi ville ju titta vad det var för kön på vår bebis. allt såg bra ut hos vår bebis, men den låg med ryggen utåt, med benen i kors och armarna framför ansiktet så vi såg inte bebis så mkt, och finns inte se kön då bebis inte verkade vilja visa oss det. 

Men vi va nöjda ändå eftersom allt så fint ut hos vår bebis. och det är ju såklart viktigast.

 

Nu är jag i vecka 21+6 och jag har varit på ett besök hos barnmoskan efter ultraljudet och har bokat in dem flesta besöken nu framöver.

Jag har skött mig, jag har gått ner till och med i vikt -1,5 kg. vilket är rätt bra gjort av mig. 

har varit under veckan hos sjukgymnasten då jag har ont i rygg och skinkmusklerna. 

Sover inte så bra längre. Har fruktansvärt ont i rygg och skinkorna då. är vaken 2-3 timmar om nätterna och därför börjar det bli tungt att jobba. 

Nu ska jag va ärlig med hur jag mår och ja nu har jag blivit lite deprimerad. Vilket är super jobbigt men tydligen väldigt vanligt. alla hormoner som håller på att spöka. Gåter utan anledning och är trött. Men hoppas på att det blir bättre snart. 

 

Det va en liten sumering och mitt första gravidinlägg.